(Följande är ett försenat blogginlägg, gamla nyheter.) 

Pappa Långrygg hade sett ett program på Discovery om ett Tiger Tempel och nu ville han se det med egna ögon.

Maja fixade en minivan som skulle köra oss till Kanjanaburi, vänta på oss och köra tillbaka, till det rimliga priset 1800 baht plus bensin. Det var Pappa Långrygg, SöderTass, Maja och jag. 

Vi åkte tidigt på morgonen, så tidigt att ölen från dagen innan inte hade släppt riktigt än. Sheriffen och hans vapendragare från Hua Hin var nämligen i storstan kvällen innan och Sheriffen är ju en törstig man...

Vi kom dit efter en behaglig åktur på ca 3 timmar och betalade glatt 300 baht/pers inträde för att komma in i templet.

Först såg vi grisar, höns, påfåglar, getter och kossor som strövade runt fritt på området. Vi gick en stund till och då såg vi en stor folkmassa, fullt med faranger som också strövade runt fritt, även om vissa såg lite kuvade ut...

Men friheten varade inte så länge, snart var vi uppställda i led och marcherade sakta efter en stor tiger. Dom som ville kunde tränga sig fram i ledet och få en bild tagen med den ointresserade katten.

Efter det kom vi fram till huvudattraktionen, området där vi skulle få hälsa på tigrarna lite närmare och mer på tu man tass.

Det var gratis att bli fotad med tigrarna och klappa dom, men ville man ha special photo så kostade det 1000 baht, special innebar att man fick ha en stor tigers huvud i knät när man fotades. Pappa Långrygg slog till. 

När det väl var min tur att knalla runt själv så hade tigrarna tagit middagsrast, dom sov. Men det var kul ändå, inte ofta man får klappa vilda, sovande(jag misstänker rohypnolade) djur fastkedjade i ett berg. 

SöderTass fick även chansen att leva ut sin sjuka tass-fetisch: han tänder ju på att känna på kattfötter...

En lyckad dag i goda vänners lag, en sån sak man är glad att man gjort men inte kommer att göra igen.