En dag så kom inte Rövlappen och åt frukost tillsammans med Åke som han brukade. Han dök sen inte upp på hela dagen, något som aldrig hänt innan. Åke hade ett litet sår på magen, så man anade ju oråd.

Dagen efter kom min snälle engelske granne och sa att han hittat Rövlappen ihjälbiten, troligtvis vildhundarna som springer här. Han hade också begravt lilla Rövis.

En lite ängslig, men mycket kelsjuk kisse som är saknad av både styvfar Långrygg och bror Åke. Vi får trösta oss med att han i alla fall fick leva hela livet med båda kulorna i behåll!